Pssst!

Vi har någonting att berätta. Som ni säkert har märkt har vi ju inte skrivit här på ett tag. Bloggen har stått orörd i flera dagar, ja kanske veckor. Vi har känt att vi glidit, inte ifrån varandra, men ifrån er läsare.

Nu har vi bestämt oss för att lägga ner bloggen. Stefan har fullt upp med sitt nya företag och Jimmy kommer att börja plugga till hösten. Kanske ses vi igen. Men inte här, inte på Titta vi skriver.

Om vi träffas ute, kom fram och hälsa – var inte en främling.

Skål! Och en ha en fortsatt glad sommar.






Jimmy & Stefan

Ps. Singelkillen i Lund är fortfarande singel! Skriv gärna till honom på: calle_lundgren@hotmail.com, det skulle han gilla. Ds

Hundra steg till

Jag läser inte så mycket bloggar längre. Det kanske är synd. Tidigare hade jag en hel drös med bloggar som jag brukade läsa åtminstone ett par gånger i veckan. Schulmanbrödernas bloggar tyckte jag länge var helt enastående. Men sen helt plötslig tröttnade jag. Inte bara på Schulmanbrödernas bloggar utan egentligen på alla andra bloggar också. Även den här bloggen – ’Titta vi skriver’. Våran blogg.

Johans blogg läser jag ju förstås. Och så tar jag ibland en sväng förbi Hannas vinblogg. Sen finns det ytterligare en blogg som jag med spänning surfar in på ett flera gånger i veckan. Min kamrat Tomas skriver en läsvärd blogg med namnet ’100 steg till’. Det blir en hel del inlägg om politik och där tappar han mig lite, Tomas. Inte för att han framstår som okunnig eller skriver dåligt. Tvärtom. Tomas kan nog sin politik. Reinfeldt, arbetsrätt, Stureplanscentern, Ingemar Mundebo, författningsdomstolar, tvåpartisystem och allianser. Här är det snarare så att det är jag som saknar ett verkligt intresse för politik.

Men ibland sitter Tomas uppe hela nätterna och skriver om Happy Mondays, Paul McCartney, Spotify, Henrik Schyffert, Ebbe the movie och Filip & Fredrik. Och DÄR fångar han mig. För det är ju sånt jag gillar. Dessutom bjuder han på varje vecka på en fredagsdrink!

’100 steg till’ hittar du HÄR.





Jimmy

Fortfarande på Café Opera

The Strokes t-shirt. 8 år för sent.

Samtidigt på Café Opera

Hjälp mig nu. Niklas Wikegård eller inte Niklas Wikegård? Han bär polotröja! Bara så ni vet.

Tankar från en 29 årig gubbe

Vi bygger om vårt badrum hemma. Inte vi. Några jätteduktiga hantverkare. Vitt gör vi det. Både själva jobbet och badrummet. Rot-avdrag ni vet (www.rotavdrag.se). Igår var jag uppe hos mina föräldrar och duschade. Min pappa har ett eget duschrum som är gjort i svartschiffer. Han gillar hotellkänslan han.  Det mest intressant i hela badrummet är de små flaskorna i duschen. Dussintals med små flaskor från olika hotell. Som ni tydligt ser på bilden så har de nyligen varit på hotel Gloria Palace i Turkiet. Underbart var det tydligen. De var där för att spela godl men det var något sorts all-inclusivekoncept med i paketet. De fick varsitt armband som innebar att man kunde äta vad och dricka som helts närsomhelst. Pappa var noga att påpeka att även roomservice ingick.

Det är en sak jag tänkt på rätt mycket. Mina föräldrar är ute och reser och roar sig en hel del, de är mer intresserade av att ladda ner än vad jag är och var noga med att berätta för mig om nya Lydmar innan jag ens tänkt på vad som hände med det gamla. Ofta pratar man om det speciella ögonblicket då en barn känner att man är bättre på sina föräldrar inom någonting, då man inte längre har någonting att lära. 

Det finns ett annat ögonblick som oftare tänker på. Det kanske är för att jag fortfarande har mycket att lära men jag tänker på ögonblicket då man känner sig mentalt äldre än sina föräldrar. Nu förtiden när vi umgås är det jag som tackar nej till sista drinken. Jag som är hemma och jobbar när de spelar golf och har all-inclusiveband på armen.

Jag tänker speciellt på när mina föräldrar kom och hälsade på Ida-Maia och mig i New York. De var där några dar. Å jävlar vilket tempo det var. Det skulle vara drinkar till middagen. Sen runt på barer. Vi hängde knappt med. Värst av allt är att bakishet, verkar vara åldersrelaterat och inte drabba riktiga gamlingar. Vi var tvungna att vila ut några dar efter att de åkt. 

De har inte sagt något än, men jag kan tänka mig att de tänker ”gubbe” när jag tackar nej till den iskalla nubben eller gäspar vid efterrätten. Är det kanske så att de himlar med ögonen när jag inte ser, att de tycker jag är pinsam när de är med sina kompisar. Jag får hoppas att jag fortfarande har lite ungdomlighet i mig. Jag ska i alla fall inte klaga. Man får väl vara nöjd så länge de inte backpackar i Thailand eller går farliga Inkaleden. Det är i alla fall tur att schampoflaskorna hjälper mig att ha koll.

/Stefan

Nu är det körigt igen!

Berguv (Bubo bubo)

Klicka på bilden!





Redaktionen

Hjälp oss välja bild!

’Titta vi skriver’ hamnade ännu en gång på Sturehof. Singelkillen från Lund var dessutom med, han är ju hemma i Stockholm nu ett par dagar. Vi bad honom ta en bild på oss som vi skulle kunna ha här på bloggen. Istället för den där Björn & Benny-bilden ni vet. Den kanske inte är så himla kul egentligen. Lite kul, men inte jättekul. Ett problem är ju att man inte vet vem som är vem. Alltså om det är Jimmy som är Björn och Stefan som är Benny eller om det är tvärtom. Ingen vet.

Det blev i alla fall en hel drös med bilder. Vi skulle vilja att ni hjälpte oss. Vilken bild ska vi använda här på bloggen? Vilken bild ska ersätta Björn & Benny-bilden?


Båda har öppna munnar. Det är inte bra va? Munnen ska väl vara stängd?



Tillgjorda poser. Vi ansträngde oss nog för mycket här. Ville att det skulle bli så himla bra. Det blev det inte.


Något utanför bild fångade vår uppmärksamhet. Någon kändis kanske. Pontus Gårdinger, typ.


Något mer åt det konstnärliga hållet. Överkurs egentligen. I alla fall för den här bloggen.


Hjälp oss välja bild nu!





Redaktionen

Red Stripe

Det här är Hanna, hon har en vinblogg på Pause.se. Fast nu dricker hon Red Stripe. Men läsa gärna bloggen, ni hittar den på http://www.pause.se/bloggar/Vinbloggen/

Ingen ser

Jag tyckte att Stefans dessert såg god ut och han tyckte att min såg god ut. Så vi smakade av varandra helt enkelt.

Mmm...

Nu fick vi in desserten. Titta vi skrivers stegräknare i bild. Kommer 11000 steg att täcka det här?

Traditionell födelsedagsmiddag

Jag bjuder födelsedagsbarnet på middag ikväll. Vi befinner oss just nu på Marie Laveau. Matsalen kokar men Stefan vägrar ta av sig sin tweedkavaj. Han vill vara fin, säger han.

Grattis Stefan!

Hörrni, ni kommer väl ihåg vilken dag det är idag? Yes box! Stefan fyller 29.
T J U G O N I O ! Jag tycker att vi tar och grattar honom allesammans. Skriv en liten hälsning. Kanske något på rim. Sånt uppskattar han. Nästan lika mycket som uppskattar den där enorma skaldjursplatån som han just nu smörjer kråset med nere på restaurang Musslan.

Grattis på födelsedagen Stefan!


/ Lilla Björn

Sturehof, igen.

Hörrni, kan ni hjälpa mig med en kort grej bara. Robyn eller inte Robyn? Vad tror ni?

Boka ’Titta vi skriver’ som DJ:s till din studentskiva!

I år är det 10 år sedan Jimmy och Stefan tog studenten. 10 år är en förbannat lång tid ska ni veta. Mycket var annorlunda för 10 år sedan. Till exempel så betalade folk för musiken de lyssnade på, man fick röka på krogen och programledare för Robinson var Anders Lundin. Precis! Han i Allsång på Skansen. Programmet gick dessutom på SVT.

Jimmy och Stefan hade inga egna studentskivor, det passade inte in i planeringen helt enkelt. Men det kanske du ska ha? Studentskiva alltså. Eller du åtminstone funderar på att ha en?

Ja varför inte? Det blir säkert svinskoj. Bjud alla du känner. Bjud alla du inte känner. Bjud den där snygga tjejen i parallellklassen, bjud nördarna i schackklubben, bjud killen som jobbar på Pressbyrån och som får dig att rodna, bjud Kalles brorsa fast du bara snackat med honom en enda gång på fyllan, bjud de där tjejerna som lyssnade på Tokio Hotel innan du ens kunde stava till EMO, bjud den tystlåtne killen som alltid sitter själv längst bak i klassrummet, bjud henne du hånglade med fast du var ihop med Anna, bjud Anna, bjud din tennistränare som alltid skäller på dig för att du står kvar på baslinjen bjud dina klasskamrater, bjud dina vänner, bjud dina bästa vänner. Som sagt – det kommer att bli svinskoj.

Jimmy och Stefan hjälper gärna till. Nu kan du nämligen boka dem som DJ:s till din studentskiva. Arvodet går att diskutera. De ställer kanske inte upp helt gratis men ett par öl och ett vänligt bemötande är en bra början.

Tveka inte att höra av er!

ps. Detta gäller spelningar på studentskivor i lokal endast. INGA SPELNINGAR PÅ STUDENTFLAK. Detta eftersom Jimmy lätt blir åksjuk. Något med balanssinnet tydligen. ds





Redaktionen

Vår i Körsbärsdalen

Att gå till jobbet är som en Astrid Lindgren-saga.

Om bröd

Kort grej bara angående ordet pain riche: visst uttalas det väl penn riche? Som skådespelaren - Sean PENN. Och alltså inte pään riche?







Jimmy

Veckans pausfågel på ’Titta vi skriver’

Ibland har Jimmy och Stefan lite väl mycket att så i. Då blir det inte så många blogginlägg tyvärr. Det hinns inte med riktigt. Med anledning av detta presenterar ’Titta vi skriver’ nu ett nytt inslag. I samarbete med Sveriges Radio P2 ger vi er: Veckans pausfågel.

Först ut är Grönsångaren (Phylloscopus sibilatrix)


Klicka på bilden!




Tills nästa gång vi ses

Mvh


/Redaktionen

Sista inlägget för ikväll

Hemfärd genom natten. Toto i högtalarna. Det var en trevlig kväll. Pontus blev lite trött och fnissig på slutet. Men nu går det undan på motorvägen. Hoppas jag hinner hem till Lost. Det kan gå. Vi håller tummarna!